Dom senaste dagarna har jag tänkt mycket på alla fördomar alla har.

Varför har vi fördomar om varandra? Varför inte ge alla en chans att visa sitt rätta jag innan man börjar döma personen? Jag har själv haft en hel del fördomar om personer som jag inte känner, men när en då nära vän frågade mig varför så hade jag inget svar. Jag började själv fundera på varför folk har fördomar om varandra. När du ser en tjej med svart smink runt ögonen och svart hår då antar folk att hon tillhör gruppen "emo" bara för att hon ser ut som hon gör. Alla tror att hon är en drama queen som sitter hemma och deppar framför datorn med massa sorliga låtar. Men måste hon göra det bara för hon ser ut som hon gör? Hon kanske bara trivs med sin svarta hårfärg och att sminka sig som hon gjort. Hon kanske gillar The voice och beteer sig som en fjortis?  Bara för att en kille använder en gammal sliten tröjja ser alla honom som fattig? Men hur vet dom att han inte har massa pengar på kontot som han kanske valt att spara? Bara för att någon är blyg och inte pratar så mycket måste det betyda att hon är tråkig och osocial. Bara för att någon har glasögon och gör sina läxor i tid är denne en töntig plugghäst utan fritid? Nej jag tycker vi svenskar sumpar fördomarna och skapar oss en egen uppfattning innan vi börjar dömma någon. Din surkärring till granne kanske inte är så sur som hon verkar när man väl lär känna henne, hon kanske är riktigt trevlig bara det att du har skapat den uppfattningen och dömt henne till en sur jävel..

Har även funderat mycket på alla fula ord vi använder hela tiden! Varför kallar du din värsta fiende för hora fast du själv vet att hon inte är det? Jo bara för att du verkligen hatar henne. Men gjorde ditt hat henne verkligen till en hora? Då vet du nog inte innebörden av det ordet... Eller så tänkte du inte efter innan du sa det.
Och när alla kallar varandra för könsord, jag förstår inte varför. Det är kroppsdelar och inget man kan vara utan något man äger. Och sen när du skriker att du hatar någon och vill att den ska dö, hur skulle det kännas för dig om den personen gick bort och det sista du sa var att du hatade den och ville att den skulle dö? Skulle inte du må dåligt och verkligen ångra det? Det skulle iallafall jag göra! Jag har nu börjat tänka efter innan jag säger saker, tillexempel reflekterar jag över orden jag använder och försöker tänka ut på ett ungefär hur jag ska formulera mig på ett bra sätt så inget blir missförstått eller låter elakt. Till exempel om jag tycker en tröjja som min kompis tänker köpa är ful säger jag inte rakt ut att den är skitful utan tänker istället ut något lite halvsmart att säga för att få fram vad jag tycker utan att såra någon eller säga något dumt/elakt. Samtidigt försöker jag få honom/henne att vara oberoende av vad jag sagt och köpa den om hon/han vill. Men nu kom jag lite of topic. Det jag vill få fram är att man kanske inte borde ha så mycket fördommar och tänka efter lite mer innan man säger saker, och om det är något man vill säga som man vet sårar är det nog mycket bättre att hålla det för sig själv!

Eller vad tycker ni? :)