GRR
Jag hatar att gå runt och inte veta. Jag hatar det här, så sjukt jobbigt! - Vill inte att du ska tro att du gjort ngt fel, men jag blir så osäker!
Another day goes by..
Hej på er! Hoppas alla mår bra, här är det helt okej bortsett från kylan. Fast jag ska nog inte klaga, pratar med en kompis från norrland och där är det 30- .. Här är det ju "bara" 13. Men men, Idag ska jag åka och köpa skor. Fryser ju som satan om förtterna när jag varit ute kanske en halvtimme, ändå har jag skor som ska föreställe varma, 2 par tunna strumpor i par tjockare och ibland även sockor! Haha och ändå fryser jag så mycket att jag knappt kan röra på fötterna! Det är SJUKT! Så ska försöka leta upp ett par riktigt riktigt varma skor, som jag kan ha i stallet. Sen när jag fått mina pengar ska jag köpa "vardagsskor" och lite mer kläder. Beroende på hur mkt som blir över. Ska ju köpa födelsedagspresenter till Tyra först och främst. Och så bortskämd som hon är så blir det nog inte mycket över xD Haha kan inte låta bli... Hon var den som fick mest julklappar utav alla, typ hälften av alla klappar under granen var till Tyra!
Snart blir Tyra ett år, bara 1 månad och 12 dagar. Jag förstår inte seriöst. Hur fan kan det ha gått så fort? Jag trodde inte i början att jag skulle sitta här och skriva såhär, att tiden gått fort. Jag se till att min lilla älskling får finaste ett års kalaset någonsin! Hehe :)
Ska möjligtvis hitta på ngt med Lina ikväll, eller så ska jag gå ut med Madde Carro och våra vovvar!
Nu har jag faktist inte så mycket mer att säga/skriva. Ska gå upp och lägga mig brevid min underbara dotter som ligger och sover med sin mormor!<3
Snart blir Tyra ett år, bara 1 månad och 12 dagar. Jag förstår inte seriöst. Hur fan kan det ha gått så fort? Jag trodde inte i början att jag skulle sitta här och skriva såhär, att tiden gått fort. Jag se till att min lilla älskling får finaste ett års kalaset någonsin! Hehe :)
Ska möjligtvis hitta på ngt med Lina ikväll, eller så ska jag gå ut med Madde Carro och våra vovvar!
Nu har jag faktist inte så mycket mer att säga/skriva. Ska gå upp och lägga mig brevid min underbara dotter som ligger och sover med sin mormor!<3
Jag vet inte vad jag ska säga...
För ett tag sen när jag var på BVC med Tyra såg jag att dom hade ett ställ med tidningar från aftonbladet, där rubriken på omslaget löd "När ditt barn skriker" En tidning dom gjort i samarbete med rädda barnen. Jag gick fram och tog en varsin tidning till mig och mamma men jag kunde inte läsa då Tyra försökte ta tidningen ifrån mig så jag bläddrade bara igenom lite snabbt och kollade vad den handlade om. När jag sen kommit hem och Tyra somnat kom jag på att jag tog med mig en sån tidning hem då jag tyckte innehållet var mycket intressant. Jag hade tänk skriva en utav berättelserna ifrån tidningen idag och sedan skriva resten nån gång ibland när jag inte har något bättre att skriva om. Jag kommer skriva exakt som det står i tidningen rent av med källor och allt då det inte är jag som skrivit något i texten. Jag är inte så duktig på lagar och så men jag har för mig att det är okej? Annars vore det snällt om någon sa till så jag kan ta bort det eller fixa det på annat sätt... Texten och innehållet i tidningen handlar mest om ett syndrom som barn kan får om man skakar dom, vilket dom kan dö utav men oftast får dom men för livet. Sydromet kallas Shaken baby syndrome. Det liknar en whiplash skada som framkommer då ett litet barn blir skakat, när barnen är små är deras huvuden väldigt tunga och stora och nackmusklerna är dessutom inte färdigutvecklade.
Här kommer den första berättelsen:
MAMMAS NYA POJKVÄN SLOG NÄSTAN IHJÄL GABRIELLA, 1,5
Gabriella, 1,5, kan varken sitta, stå eller gå. Hon har varit nästan blind . Nu ser hon sina leksakerfrån två meters håll. Fast bara om de är ganska stora, och har starka färger, som den gula Nalle Puh-dockan.
Trots att kroppen ideligen sviker följer Gabriella med i allt som händer omkring henne.
Hon rullar runt på rygg, sträcker handen bakåt och får tag i en träslev. Sedan vänder hon snabbt tillbaka på mage igen. Plötsligt tar hon spjärn med händerna, lyfter hela överkroppen och ser sig om i rummet.
-Titta, säger mamma Anna, det där har hon precis lärt sig.
Gabriella var bara ett år när mammas pojkvän nästan slog ihjäl henne.
Vi har följt henne under en månad.
Gabriellas bästa kompis, familjens terrier, bryr sig inte om att de små fingrarna drar i hennes päls. Hon slickar snabbt Gabriellas öra, lägger sig en stund bredvid innan hon ångrar sig och hoppar upp i soffan. Gabriella kan inte följa efter. Inte längre. Det är bara sex månader sedan Gabriella firade sin ettårsdag. Hon hade precis lärt sig stå med stöd av bordskanten i vardagsrummet. Kunde säga ord som mamma och pappa. Hon höll på att bli en liten människa.
Nio dagar senare, Tisdagen den 27 november, tog mammas nye pojkvän Pär,33, allt ifrån henne.
De hade varit ett par i över en månad, umgicks nästan varje dag. Annas barndomsvän var kollega med Pär. Hans son och Gabriellas storasyster, som är jämngamla, lekte ofta tillsammans.
-Han var väldigt mån om barnen, hade ofta med sig presenter. Jag passade hans son flera gånger.
När Gabriellas storasyster en eftermiddag skolades in på dagis var Pär barnvakt. Gabriella sov när anna kom hem. Pär, som är chef på ett fängelse, åkte iväg för att jobba natt. Halv sju hade Gabriella fortfarande inte vaknat.
När Anna försökte väcka henne låg hon på mage, reste sig inte som hon brukade. Ansiktet var fullt av blåmärken. Hon öppnade ögonen men Anna fick ingen kontakt. På akuten var personalen tvungna att återuppliva Gabriella två gånger.
Aprilsolen lyser starkt över Svea hovrätt i Stockholm. Vi träffar Anna första gången. Det har gått ett halvår sedan Gabriella åkte in livlös till sjukhuset. I tingsrätten fick Pär fyra år och sex månaders fängelse för grov misshandel. Nu säger han ännu en gång att han är oskyldig.
- Jag tappade henne. Hon föll bakåt och slog i golvet, säger han.
Pär har bytt häkteskläderna mot gympaskor, en välstruken, ljusblå skjorta och kammat det blanka håret bakåt.
Anna sitter i ett medhörningsrum. Hon klarar inte av att se honom. Innan hon själv ska vittna för häktesvakterna ut Pär med handfängsel.
Rättsläkaren Caroline Olsson vittnar om Gabriellas alla skador. Hjärnans livshotande skador. Vissa av blödningarna var sådana som uppstår när en bebis blivit kraftigt skakad.
Flera inre organ - njuren och mjälten - var sönder och tarmarna hade lossnat från sitt fäste. Ett bevis på att hennes lilla babykropp fått många och hårda slag framifrån, bakifrån och från sidorna under de timmar som Pär var ensam med henne. Ett av Gabriellas blåmärken skilde sig från de andra. Mönstret, som finns med som bevis i rätten, liknade dekorationen av järn på Annas dubbelsäng.
Just den här förmiddagen sover Gabriella extra länge. Hon är trött eftersom tänderna växer. Hon vaknade flera gånger under natten. I sandlådan utanför köksfönstret kivas tre barn om en gul lastbil. På gräset i närheten sitter deras mammor. Anna undviker såna platser. Hon har slutat åka buss, även om det spöregnar. Istället trär hon regnskyddet över Gabriellas vagn och går de tjugo minuterna in till centrum. Det känns som om folk stirrar på henne och tänker att allt är hennes fel. Hon vet att det inte är sant. Men skuldkänslorna är fysiska, som värk. Om jag inte låtit honom vara barnvakt hade det aldrig hänt. Anna kunde inte veta vad Pär var kapabel till. Hon måste inse det, säger hon. Med hjälp av sin kurator som hon träffar för att bearbeta det som hänt.
Och hon måste tillåta alla känslor att finnas. Sorg, och hat.
Exakt vad Pär gjorde kommer hon nog aldrig att få veta. Men det finns bilder hon måste leva med i resten av sitt liv.
Gabriellas blåslagna ansikte. Gabriella i respirator, med sondslang i munnen och elektroder fastklistrade på den lilla kroppen. Gabriellas bröstkorg som, trots att hon var medvetslös, plötsligt vibrerade långa stunder de första dygnen. Ett tecken, sa sjuksköterskorna, på att hon hade väldigt väldigt ont.
Anna vakade vid hennes sida dygnet runt.
- Jag visste att hon fanns kvar där inne. När jag höll hennes hand kramade hon svagt tillbaka.
två dagar senare slog hon upp ögonen för första gången. I kramp. De tvingades söva henne igen. Anna har förträngt mycket, men hon minns hur Gabriella som genom ett under var hos henne igen. Och att hon måste ha haft väldigt ont. Alla inre blödningar. Infektioner. Gabriella bara grät och grät. Men långsamt började den lilla kroppen att fungera. Med hjälp av dropp, blodtransfusioner, smärtstillande och lugnande mediciner. Efter nio dagar andades hon på egen hand.
Anna lyfter upp Gabriellapå den stora rosa träningsbollen. Det är dags för dagens övningar som sjukgymnasten lärt dem. Minst två gånger om dagen, ofta fler, måste Gabriella träna för att bli stark igen. Armarna och huvudet faller bakåt, men snart hittar hon balansen med hjälp av mammas stöttande händer. Det lyser i hennes ögon när hon studsar upp och ner. För bara två månader sedan vägrade hon använda plastgördeln som ger avlastning åt ryggen. Men nu får den vara på en hel kvart. Gabriellas tre år äldre syster bor hos sin pappa varannan vecka. Hon förstår att något hänt lillasyster. Men inte vad.
- Gabriella blir så glad när hon kommer. Hon förbättras varje gång de är tillsammans. Även Gabriella är hos pappan några timmar varje helg, med tiden kommer det att bli mer.
Så här är deras liv nu. Träning på vardagsrumsgolvet. Sjukgymnastik. Läkarundersökningar. Träning igen. Ingen läkare vågar ännu säga om Gabriella någonsin kan lära sig gå. Men så länge hjärnan fortsätter läka finns det hopp. När hon en tidig morgon har tid på St Görans sjukhus är hon lite gnällig och slingar sig i mammas famn. Hanna Misch är en i raden av alla vitklädda människor som Gabriella träffat de senaste månaderna. Hon är ortopedingengör och ska hitta en sko, särsklit anpassad för små hjälplösa fötter som Gabriellas. När Anna försiktigt ställer ner Gabriella på golvet börjar hon gråta. Benen viker sig. Det är skadorna i hjärnan som gör att hon inte kan kontrollera sina muskler och leder. Men när Hanna Misch försiktigt trär på en mörkblå sandla med hög, hård vrist går det bättre.
Gabriella känner golvet under sina fötter, spänner båda benen och skiner upp.
- Vilken skillnad! Vad duktig du är, säger Hanna Misch.
April har blivit maj, men nu drar kylan genom lekplatsen ute på gården. Om en halvtimme ska Pär få sin dom. Anna vet inte vad hon känner. Inget straff är högt nog för vad han har gjort.
Klockan tickar mot 11.00, och precis när hon ska slå numret till hovrätten ringer telefonen. Det är Gabriellas pappa. Han har recis varit där. Anna ler inte, men i rösten finns plötsligt en lättnad.
- Han fick förlängt ett år.
Fem år och sex månader.
Sen böjer hon sig mot golvet, drar fingrarna genom Gabriellas ljusa lugg. Lilla snuffan, säger hon.
Fotnot: Namnen är fingerade.
Bilder lånade från google.se:
"På bara en eftermiddag förändrades livet för Gabriella och hennes mamma Anna. Varje dag är en kamp för att få Gabriellas kropp att läka efter Pärs misshandel. "Jag hade aldrig överlevt detta utan stöd från min mamma, syskon och underbara vänner", säger hon."
Usch så sjukt HEMSKT! Det kan fan inte vara sant! Hur i helvete kan man? Ser ni barnet längst ner i vänstra hörnet? Ser ni hur många jävla stygn eller vad det är det har?
Vad tycker ni? Är det okej?
Jag tycker det borde vara livstid! Små barn är försvarslösa, hur kan man skada någon som inte kan försvara sig? Och varför misshandlar man små barn? Jag erkänner att jag grät mig igenom varenda berättelse i aftonbladets tidning "När ditt barn skriker".
Här kommer den första berättelsen:
MAMMAS NYA POJKVÄN SLOG NÄSTAN IHJÄL GABRIELLA, 1,5
Gabriella, 1,5, kan varken sitta, stå eller gå. Hon har varit nästan blind . Nu ser hon sina leksakerfrån två meters håll. Fast bara om de är ganska stora, och har starka färger, som den gula Nalle Puh-dockan.
Trots att kroppen ideligen sviker följer Gabriella med i allt som händer omkring henne.
Hon rullar runt på rygg, sträcker handen bakåt och får tag i en träslev. Sedan vänder hon snabbt tillbaka på mage igen. Plötsligt tar hon spjärn med händerna, lyfter hela överkroppen och ser sig om i rummet.
-Titta, säger mamma Anna, det där har hon precis lärt sig.
Gabriella var bara ett år när mammas pojkvän nästan slog ihjäl henne.
Vi har följt henne under en månad.
Gabriellas bästa kompis, familjens terrier, bryr sig inte om att de små fingrarna drar i hennes päls. Hon slickar snabbt Gabriellas öra, lägger sig en stund bredvid innan hon ångrar sig och hoppar upp i soffan. Gabriella kan inte följa efter. Inte längre. Det är bara sex månader sedan Gabriella firade sin ettårsdag. Hon hade precis lärt sig stå med stöd av bordskanten i vardagsrummet. Kunde säga ord som mamma och pappa. Hon höll på att bli en liten människa.
Nio dagar senare, Tisdagen den 27 november, tog mammas nye pojkvän Pär,33, allt ifrån henne.
De hade varit ett par i över en månad, umgicks nästan varje dag. Annas barndomsvän var kollega med Pär. Hans son och Gabriellas storasyster, som är jämngamla, lekte ofta tillsammans.
-Han var väldigt mån om barnen, hade ofta med sig presenter. Jag passade hans son flera gånger.
När Gabriellas storasyster en eftermiddag skolades in på dagis var Pär barnvakt. Gabriella sov när anna kom hem. Pär, som är chef på ett fängelse, åkte iväg för att jobba natt. Halv sju hade Gabriella fortfarande inte vaknat.
När Anna försökte väcka henne låg hon på mage, reste sig inte som hon brukade. Ansiktet var fullt av blåmärken. Hon öppnade ögonen men Anna fick ingen kontakt. På akuten var personalen tvungna att återuppliva Gabriella två gånger.
Aprilsolen lyser starkt över Svea hovrätt i Stockholm. Vi träffar Anna första gången. Det har gått ett halvår sedan Gabriella åkte in livlös till sjukhuset. I tingsrätten fick Pär fyra år och sex månaders fängelse för grov misshandel. Nu säger han ännu en gång att han är oskyldig.
- Jag tappade henne. Hon föll bakåt och slog i golvet, säger han.
Pär har bytt häkteskläderna mot gympaskor, en välstruken, ljusblå skjorta och kammat det blanka håret bakåt.
Anna sitter i ett medhörningsrum. Hon klarar inte av att se honom. Innan hon själv ska vittna för häktesvakterna ut Pär med handfängsel.
Rättsläkaren Caroline Olsson vittnar om Gabriellas alla skador. Hjärnans livshotande skador. Vissa av blödningarna var sådana som uppstår när en bebis blivit kraftigt skakad.
Flera inre organ - njuren och mjälten - var sönder och tarmarna hade lossnat från sitt fäste. Ett bevis på att hennes lilla babykropp fått många och hårda slag framifrån, bakifrån och från sidorna under de timmar som Pär var ensam med henne. Ett av Gabriellas blåmärken skilde sig från de andra. Mönstret, som finns med som bevis i rätten, liknade dekorationen av järn på Annas dubbelsäng.
Just den här förmiddagen sover Gabriella extra länge. Hon är trött eftersom tänderna växer. Hon vaknade flera gånger under natten. I sandlådan utanför köksfönstret kivas tre barn om en gul lastbil. På gräset i närheten sitter deras mammor. Anna undviker såna platser. Hon har slutat åka buss, även om det spöregnar. Istället trär hon regnskyddet över Gabriellas vagn och går de tjugo minuterna in till centrum. Det känns som om folk stirrar på henne och tänker att allt är hennes fel. Hon vet att det inte är sant. Men skuldkänslorna är fysiska, som värk. Om jag inte låtit honom vara barnvakt hade det aldrig hänt. Anna kunde inte veta vad Pär var kapabel till. Hon måste inse det, säger hon. Med hjälp av sin kurator som hon träffar för att bearbeta det som hänt.
Och hon måste tillåta alla känslor att finnas. Sorg, och hat.
Exakt vad Pär gjorde kommer hon nog aldrig att få veta. Men det finns bilder hon måste leva med i resten av sitt liv.
Gabriellas blåslagna ansikte. Gabriella i respirator, med sondslang i munnen och elektroder fastklistrade på den lilla kroppen. Gabriellas bröstkorg som, trots att hon var medvetslös, plötsligt vibrerade långa stunder de första dygnen. Ett tecken, sa sjuksköterskorna, på att hon hade väldigt väldigt ont.
Anna vakade vid hennes sida dygnet runt.
- Jag visste att hon fanns kvar där inne. När jag höll hennes hand kramade hon svagt tillbaka.
två dagar senare slog hon upp ögonen för första gången. I kramp. De tvingades söva henne igen. Anna har förträngt mycket, men hon minns hur Gabriella som genom ett under var hos henne igen. Och att hon måste ha haft väldigt ont. Alla inre blödningar. Infektioner. Gabriella bara grät och grät. Men långsamt började den lilla kroppen att fungera. Med hjälp av dropp, blodtransfusioner, smärtstillande och lugnande mediciner. Efter nio dagar andades hon på egen hand.
Anna lyfter upp Gabriellapå den stora rosa träningsbollen. Det är dags för dagens övningar som sjukgymnasten lärt dem. Minst två gånger om dagen, ofta fler, måste Gabriella träna för att bli stark igen. Armarna och huvudet faller bakåt, men snart hittar hon balansen med hjälp av mammas stöttande händer. Det lyser i hennes ögon när hon studsar upp och ner. För bara två månader sedan vägrade hon använda plastgördeln som ger avlastning åt ryggen. Men nu får den vara på en hel kvart. Gabriellas tre år äldre syster bor hos sin pappa varannan vecka. Hon förstår att något hänt lillasyster. Men inte vad.
- Gabriella blir så glad när hon kommer. Hon förbättras varje gång de är tillsammans. Även Gabriella är hos pappan några timmar varje helg, med tiden kommer det att bli mer.
Så här är deras liv nu. Träning på vardagsrumsgolvet. Sjukgymnastik. Läkarundersökningar. Träning igen. Ingen läkare vågar ännu säga om Gabriella någonsin kan lära sig gå. Men så länge hjärnan fortsätter läka finns det hopp. När hon en tidig morgon har tid på St Görans sjukhus är hon lite gnällig och slingar sig i mammas famn. Hanna Misch är en i raden av alla vitklädda människor som Gabriella träffat de senaste månaderna. Hon är ortopedingengör och ska hitta en sko, särsklit anpassad för små hjälplösa fötter som Gabriellas. När Anna försiktigt ställer ner Gabriella på golvet börjar hon gråta. Benen viker sig. Det är skadorna i hjärnan som gör att hon inte kan kontrollera sina muskler och leder. Men när Hanna Misch försiktigt trär på en mörkblå sandla med hög, hård vrist går det bättre.
Gabriella känner golvet under sina fötter, spänner båda benen och skiner upp.
- Vilken skillnad! Vad duktig du är, säger Hanna Misch.
April har blivit maj, men nu drar kylan genom lekplatsen ute på gården. Om en halvtimme ska Pär få sin dom. Anna vet inte vad hon känner. Inget straff är högt nog för vad han har gjort.
Klockan tickar mot 11.00, och precis när hon ska slå numret till hovrätten ringer telefonen. Det är Gabriellas pappa. Han har recis varit där. Anna ler inte, men i rösten finns plötsligt en lättnad.
- Han fick förlängt ett år.
Fem år och sex månader.
Sen böjer hon sig mot golvet, drar fingrarna genom Gabriellas ljusa lugg. Lilla snuffan, säger hon.
Fotnot: Namnen är fingerade.
Bilder lånade från google.se:
"På bara en eftermiddag förändrades livet för Gabriella och hennes mamma Anna. Varje dag är en kamp för att få Gabriellas kropp att läka efter Pärs misshandel. "Jag hade aldrig överlevt detta utan stöd från min mamma, syskon och underbara vänner", säger hon."
Usch så sjukt HEMSKT! Det kan fan inte vara sant! Hur i helvete kan man? Ser ni barnet längst ner i vänstra hörnet? Ser ni hur många jävla stygn eller vad det är det har? Vad tycker ni? Är det okej?
Jag tycker det borde vara livstid! Små barn är försvarslösa, hur kan man skada någon som inte kan försvara sig? Och varför misshandlar man små barn? Jag erkänner att jag grät mig igenom varenda berättelse i aftonbladets tidning "När ditt barn skriker".
2009
Haha lite efter men det spelar ingen roll, bättre sent än aldrig, och förlåt mig för att jag är tråkig och lägger ut en lista som hundra andra bloggare också använt sig av, men det kan vara kul för mig att kolla tillbaka också och läsa lite minnen från 09^^
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Skaffa häst, blev mamma, testade monte (tävlade ej).
2. Höll du några av dina nyårslöften?
- Kommer inte ens ihåg vad det var för löfte vet inte ens om jag hade något...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
- Nej
4. Dog någon som stod dig nära?
- Inte vad jag kommer ihåg så antagligen inte.
5. Vilka länder besökte du?
- Inga.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
- Kärlek/pojkvän,
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
- 21 Februari då jag fick min underbara dotter!!
8. Vad var din största framgång 2009?
- Blev mognare när jag fick min dotter.
9. Största misstaget?
- Det tänker jag inte skriva här, för privat..
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
- Enda jag kommer på var när jag fick sjukt ont i höften kan ha varit pga av ridningen.
11. Bästa köpet?
- Min suzuki, Datorn kommer faktist inte på ngt mer just nu.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
- Haha gissa 3 gånger? Tyra såklart! <3
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
- Hästarna, LINA OFC! Och alla trevliga uteritter med bästa vän plus alla andra.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
- Watcha say, Bom bom pow och några till
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- Jag vet faktist inte, gladare tror jag.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
- Oj det finns ett par saker men det vill jag inte nämna i bloggen.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
- En heeel del som jag inte heller tänker skriva om här.
18. Hur tillbringade du julen?
- Med familjen :)
19. Blev du kär i år?
- Haha lite. Fast det räknas inte.. Och nej det är/va inte i en kändis!
20. Hur många one night stands?
- Haha det ni..
21. Favoritprogram på TV?
- Tittar nästan aldrig på tv.
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
- Ja.
23. Bästa boken du läste i år?
- Som jag vill vara, typ enda boken jag läste/läste färdigt.
24. Största musikaliska upptäckten?
- Vet inte faktiskt.
25. Något du önskade dig och fick?
- En dotter! Stöd från familjen. Och en riktigt bra kompis som verkligen ställer upp.
26. Något du önskade dig men inte fick?
- Hemlis ;).
27. Årets bästa film?
- Twilight (jag vet att den släpptes 08 men jag såg den först i år) Och New moon.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
- Var i stallet och hemma med min älskade familj.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
- Det finns alltid något.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
- Tråkig men mysig/skön. Haha men allt tid går till min älskade Tyra, orkar inte bry mig om hur jag klär mig längre.
31. Vad fick dig att må bra?
- Stallet, Lina och familjen.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
- Robert Pattinson. Helt klart!
33. Vem saknade du?
- Mormor och släkten som vanligt. Lina. Och en person till...
34. De bästa nya människorna du träffade?
- The one and only. Gissa? LINA! Haha och annat stallfolk dåra, plus några fler.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
- Skaffa häst, blev mamma, testade monte (tävlade ej).
2. Höll du några av dina nyårslöften?
- Kommer inte ens ihåg vad det var för löfte vet inte ens om jag hade något...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
- Nej
4. Dog någon som stod dig nära?
- Inte vad jag kommer ihåg så antagligen inte.
5. Vilka länder besökte du?
- Inga.
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
- Kärlek/pojkvän,
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
- 21 Februari då jag fick min underbara dotter!!
8. Vad var din största framgång 2009?
- Blev mognare när jag fick min dotter.
9. Största misstaget?
- Det tänker jag inte skriva här, för privat..
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
- Enda jag kommer på var när jag fick sjukt ont i höften kan ha varit pga av ridningen.
11. Bästa köpet?
- Min suzuki, Datorn kommer faktist inte på ngt mer just nu.
12. Vad spenderade du mest pengar på?
- Haha gissa 3 gånger? Tyra såklart! <3
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
- Hästarna, LINA OFC! Och alla trevliga uteritter med bästa vän plus alla andra.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?
- Watcha say, Bom bom pow och några till
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
- Jag vet faktist inte, gladare tror jag.
16. Vad önskar du att du gjort mer?
- Oj det finns ett par saker men det vill jag inte nämna i bloggen.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
- En heeel del som jag inte heller tänker skriva om här.
18. Hur tillbringade du julen?
- Med familjen :)
19. Blev du kär i år?
- Haha lite. Fast det räknas inte.. Och nej det är/va inte i en kändis!
20. Hur många one night stands?
- Haha det ni..
21. Favoritprogram på TV?
- Tittar nästan aldrig på tv.
22. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
- Ja.
23. Bästa boken du läste i år?
- Som jag vill vara, typ enda boken jag läste/läste färdigt.
24. Största musikaliska upptäckten?
- Vet inte faktiskt.
25. Något du önskade dig och fick?
- En dotter! Stöd från familjen. Och en riktigt bra kompis som verkligen ställer upp.
26. Något du önskade dig men inte fick?
- Hemlis ;).
27. Årets bästa film?
- Twilight (jag vet att den släpptes 08 men jag såg den först i år) Och New moon.
28. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
- Var i stallet och hemma med min älskade familj.
29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
- Det finns alltid något.
30. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
- Tråkig men mysig/skön. Haha men allt tid går till min älskade Tyra, orkar inte bry mig om hur jag klär mig längre.
31. Vad fick dig att må bra?
- Stallet, Lina och familjen.
32. Vilken kändis var du mest sugen på?
- Robert Pattinson. Helt klart!
33. Vem saknade du?
- Mormor och släkten som vanligt. Lina. Och en person till...
34. De bästa nya människorna du träffade?
- The one and only. Gissa? LINA! Haha och annat stallfolk dåra, plus några fler.