Alldeles nyss hade jag världens piggaste tjej i knät, som skrattade och busade precis så som hon brukar, nu en minut senare ligger hon sovandes mot mitt bröst! Haha hon är ju bara fööör underbar! Jag älskar när jag kan sitta en stund helt avslappnat med henne och bara gosa utan att hon flänger runt och ska slita ner allt hon ser. Nu menar jag absolut inte att jag tycker det är jobbigt/ogillar när hon är vaken och busar, men det är bara så härligt när hon somnar in och sedan ligger helt avslappnad hos mig och jag kan luta huvet mot henne och bara mysa och lyssna på hennes små andetag. När hon sen vaknar några timmar senare brukar jag alltid säga någonting som "Nej men godmorgon mammas lilla älskling är du vaken?" och få världens finaste leende som skulle kunna få vilket hjärta som helst att smälta! Jag är så glad över att jag är den jag är idag, en ung mamma till en helt underbar liten busig tjej! även fast det kanske inte var världens bästa tillfälle (eller jo på många sätt var det även det), då jag bara hade hunnit med 1 termin i ettan, har/hade varken jobb eller eget boende. Men man kan se det på olika sätt.

* Jag har världens finaste familj som har stöttat mig igenom allt! Även fast vi kanske inte alltid är sams och berättar jämt hur mycket vi älskar varandra så vet vi alla det ändå. Vi visar det på ett eller annat sätt. Och jag försöker så gott jag kan visa hur mycket jag uppskattar deras stöd och hjälp, och att dom alltid är så förstående! Jag hade inte kunnat önsa mig varken bättre syskon eller föräldrar. Familjen har även kommit varandra närmare på ett sätt.

* Jag har mognat en hel del och tar mer ansvar, det märks när jag pratar med gammla vänner i min ålder och några år äldre.

* Jag har hittat mig själv och jag trivs med mig själv som jag är.

* Jag har blivit mycket starkare som person och kan säga ifrån och tar ingen skit!

* Jag har lärt mig vilka som är mina riktiga vänner och vilka som inte är det.

Skulle nästan kunna skriva en bok känns det som men där har ni en del anledningar. Tänkt att något så litet kan göra något så stort! Jag mår tusen gånger bättre varje dag bara av att se henne le. Jag har fått en helt annan bild av livet än vad jag hade tidigare. Bara för att man är tonåring och man förväntas vara som alla andra är det inte alltid så, vi är födda till individer för att vara just det. Jag måste inte träffa mina kompisar varje dag, vara ute och festa varanan helg, gå på bio och sånnt som andra tonåringar gör bara för att jag också är tonåring. Nej jag är hellre mamma och upplever allt som hör den rollen till. Jag trivs med att sitta hemma med mitt barn, byta blöjor, mata henne och se henne kladda ner allt som hon når, gå promenader och se henne lära sig nya saker. För det livet har jag valt själv. Tidigare följde jag bara "strömmen" och gjorde precis som alla andra gjorde i min ålder då. Men nu i efterhan kan jag se tillbaka och tänka -vad var det som var så kul med att vara ute och dricka och springa runt i lilla tullinge utan mening, vad var det för kul att stå på samma ställe i flera timmar och snacka skit om halva jorden och lite till, vad var det som var så roligt med att sminka sig till man såg ut som en barbie och knappt kunde blinka med ögonen. Jag ser ingen mening med det, hade jag tänkt så då hade jag nog inte gjort det då heller. Viserligen drack man ju oftast för att vara social, men det var inte alltid det blev så. Nej jag är glad att jag har Tyra, hon har hjälpt mig att kunna bli mig själv och klara av att stå för det.


Nej nu ska jag härma mitt lilla hjärta och gå och lägga mig jag med. Godnatt.