Hej allihopa. Tänkte svara på en fråga som många av mina vänner och även andra frågat mig så många gånger, och som säkert fler undrar.

Många undrar om inte jag tycker att det är jobbigt att vara mamma, dels för att jag inte kan festa, för att jag är ung, för att jag är ensamstående och sådär. Men jag har hela tiden tänkt såhär: Visst jag är ung, men vem har sagt att unga inte klarar det lika bra som en 25 åring? eller en 40 åring? Förmig spelar inte min ålder någon roll. Tycker det känns bra att vara ung på många vis, det har både för och nackdelar. Tillex vet jag att jag kommer orka leka med henne när hon blir äldre och förstår det på ett annat sätt, och det känns bra för jag tror det behövs väldigt mycket då det skapar en bra mamma-dotter relation. Och tror att det vidare leder till tilit. För det andra är jag GLAD att jag inte kan festa för jag har en dotter för min kropp och hjärna mår bättre utan alkohol och jag är stolt över mig själv att jag kan hålla mig undan! Lät nästan som om jag vore alkolist eller något tidigare men det var jag inte drack rätt sällan. Sen har jag hellre ett barn att vara stolt över att få se växa och utvecklas än att ligga i ett dike och spy! Bara att se/höra henne skratta kan få mig att vara glad en hel dag! Och tycker inte heller att detärnågot problem att vara ensamstående. Har ju tre syskon och två föräldrar som stöttar mig och hälper till. Det ända som är synd är för hans del för han missar verkligen något! Och tycker även synd om Tyra, men man vet ju aldrig vad som händer. Huvudsaken är ju att hon åtminstonde har en manlig... fan kommer inte på vad det heter nu bara för det... Typ som förebild, men det finns ett bättre beskrivande ord. Ni förstår säkert vad jag menar. Men iallafall det spelar ingen rollom det är hennes morfareller pappa eller en killkompis till mig. Bara att det finns nån:) Det tycker iallafall jag.

Men nu är det en liten dam somligger och skriker inne hos sinmoster så ska springa och "rädda" henne. Hon är säkert trött. Natti natt!